No love like you´r love

Ibland blir jag så där pirrig på ett konstigt vis. Så där oförskämt lycklig och harmonisk, sak samma om det ändras efter en dag eller så men de gånger pirret kommer tar jag vara på varje sekund.
Sitter och funderar över hur bra jag ska ha det nu när jag äntligen får bo med min Marcus. Trångt och litet, men det blir ändå vårt på något sätt liksom. Blir så glad av att tänka på hur bra jag trivs tillsammans med honom.
Visst, allt är inte en dans på rosor och ibland går man verkligen varandra på nerverna, men vilka i ett förhållande gör inte det? Jag ser oss som helt normala helt enkelt.
Saknar honom enormt mycket nu men blir lika glad snabbt igen när jag vet att han har det bra och får göra något han älskar!
Vet inte vad det är med honom men något speciellt är det minsann. Får mig alltid att må bra och han har en förmåga att plocka upp mig när jag faller (även om jag inte alltid låter han veta att jag trillat). När jag har en dålig dag kommer alltid ett sött sms som höjjer humöret på två röda igen!

Han är minsann min hjälte i skinande rustning!

The time of our life

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback