Ledsamt

Usch. Ibland tycker jag verkligen synd om folk, jag menar verkligen RIKTIGT synd om. Sitter och läser runt på lite olika bloggar och läste precis en ledsam sak. Usch. Vill inte ens föreställa mig situationen.
Dock är det en sak jag tänker på. När man själv mår riktigt bra, när man är så där glad så det bara sprudlar om en. Har ni tänkt på hur svårt det vid dessa tillfällen då är att tycka synd om alla. eller att ens bry sig om andras problem.
Jag är verkligen glad för tillfället. Helt upp över öronen nykär i min underbar pojk, sommaren har vairt bra och min familj och mina vänner är av det bästaste slag som finns.
Egentligen orkar jag inte bry mig om någon annan alls just nu, men samtidigt har jag en djupt rotad instinkt till att ta hand om folk som är nere. Jag känner inte ens denna tjejen och ändå vill jag bara ta henne i min famn och tala om för henne att allt kommer att bli bra med tiden.
Varför kan man inte hjälpa alla?
SYS


(Vad hände med städningen?)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback