Nääe du
nääe, skrivandet vill inte sluta denna dagen.
Filmen rullar ännu vilket innebär att jag inte kan slita mig för att gå och sova. Får sitta här ett tag till helt enkelt innan jag säger tack för mig.
Sitter och blir lite så där smått förundrad som jag brukar bli när mina tankar börjar spinna runder i min förvirrade hjärna. Vill så mycket men hela tiden känns det som att det inte räcker riktigt till. Vill att allt ska vara så där bra hela tiden. Men som verkligeheten ständigt bevisar finns inget sådant. Många gånger är jag nog mestadels paranoid och förvirrad, men ibland känns det som att trotts detta så har jag på ett eller annat vis rätt om mina känslor. Vill inte att det ska va så och hoppas vid allt att det inte är så!
Det ska vara bra för jag säger det!
Satt på bussen idag och betraktade en gammal rutten tant som gick i vägkanten i ruttna gammla, nästintill förmultnade kläder, ett skatbo på skallen och en tom ölburk i ena näven och en katt som asade henne i hälarna. Min första tanke när jag såg henne var: Tänk om jag kommer att sluta så där? Inget liv, ingen familj, bara jag och en äcklig katt. Inget jobb, inga pengar, ingen tro på framtiden över huvudtaget.
Snabbt slog jag på en annan hjärnkanal och övertalade mig själv om att det aldrig skulle kunna bli så. Bara man följer sina mål och tror på sig själv.
Det värsta är dock att jag aldrig tror på mig själv, kvittar hur många gånger det bevisas att jag faktiskt, tro det eller ej har ett sinne för företagande och kunnande. Kvittar hur duktig jag än är på unisveritet, hur mycket jag förstår eller klarar av, hur inriktad jag är på det jag gör, för jag kommer alltid vara som jag alltid varit, självkritisk. Och inte på ett bra sätt.
Förhoppningsvis kommer jag aldrig bli en a- lagare eller icakassörska (inget emot dem och inget för att klanka ner på dem som jobbar som det men det är inget för mig, mina visioner är högre). Förhoppningsvis kommer jag trotts min kritiska självföraktning att bli något bra. Någon gång. Någon stans.
Hoppet lever väl eller?
Jag tror jag hade mått lite bättre av att ligga brevid Marcus idag, dock svårt med ett avstån på 8mil. Kanske ska webcama hela natten, så om jag vaknar så kan jag i allafall se honom när han sover:) smart Linda!
Nä, nu är jag totalt off från filmen och ska därför gå och ta tag i tandborsten och rengöra flabben lite innan sängen får göra sitt.:)
Sleep thight!
sesrå´
Filmen rullar ännu vilket innebär att jag inte kan slita mig för att gå och sova. Får sitta här ett tag till helt enkelt innan jag säger tack för mig.
Sitter och blir lite så där smått förundrad som jag brukar bli när mina tankar börjar spinna runder i min förvirrade hjärna. Vill så mycket men hela tiden känns det som att det inte räcker riktigt till. Vill att allt ska vara så där bra hela tiden. Men som verkligeheten ständigt bevisar finns inget sådant. Många gånger är jag nog mestadels paranoid och förvirrad, men ibland känns det som att trotts detta så har jag på ett eller annat vis rätt om mina känslor. Vill inte att det ska va så och hoppas vid allt att det inte är så!
Det ska vara bra för jag säger det!
Satt på bussen idag och betraktade en gammal rutten tant som gick i vägkanten i ruttna gammla, nästintill förmultnade kläder, ett skatbo på skallen och en tom ölburk i ena näven och en katt som asade henne i hälarna. Min första tanke när jag såg henne var: Tänk om jag kommer att sluta så där? Inget liv, ingen familj, bara jag och en äcklig katt. Inget jobb, inga pengar, ingen tro på framtiden över huvudtaget.
Snabbt slog jag på en annan hjärnkanal och övertalade mig själv om att det aldrig skulle kunna bli så. Bara man följer sina mål och tror på sig själv.
Det värsta är dock att jag aldrig tror på mig själv, kvittar hur många gånger det bevisas att jag faktiskt, tro det eller ej har ett sinne för företagande och kunnande. Kvittar hur duktig jag än är på unisveritet, hur mycket jag förstår eller klarar av, hur inriktad jag är på det jag gör, för jag kommer alltid vara som jag alltid varit, självkritisk. Och inte på ett bra sätt.
Förhoppningsvis kommer jag aldrig bli en a- lagare eller icakassörska (inget emot dem och inget för att klanka ner på dem som jobbar som det men det är inget för mig, mina visioner är högre). Förhoppningsvis kommer jag trotts min kritiska självföraktning att bli något bra. Någon gång. Någon stans.
Hoppet lever väl eller?
Jag tror jag hade mått lite bättre av att ligga brevid Marcus idag, dock svårt med ett avstån på 8mil. Kanske ska webcama hela natten, så om jag vaknar så kan jag i allafall se honom när han sover:) smart Linda!
Nä, nu är jag totalt off från filmen och ska därför gå och ta tag i tandborsten och rengöra flabben lite innan sängen får göra sitt.:)
Sleep thight!
sesrå´
Kommentarer
Trackback