Far far away
Yeeey, en ny säsong av Smallvil! Härlett! Sitter bänkad framför ett avsnitt nu, talang sög. Blomman och Olsson var inte med denna veckan. Pallar inte kolla vilka som fick stanna idag.
Känner en känsla av saknad i kroppen. Mestadels efter Marcus. det är skrämmande egentligen det där med saknad. Han åkte fan igår, iof tidigt men endå och det känns redan som han varit borta alldeles för länge. Men det värsta är dock att man verkligen märker hur beroende man faktiskt kan vara av en person. Och det skrämmer mig. Jag känner mig verklgen halv när jag inte är med honom, som om en del av mig fattas. Men tänk då om han en dag inte är vid min sida, om det inte är vi, vad gör jag då liksom?
Jag klarar knappt av tanken, och det gör ont att faktiskt inse att jag är beroende av honom för att må bra. Man ska inte fästa sig för mycket för någon, det vet jag. Man blir bara sårad islutändan endå.
Men jag vill helst se bort från det faktumet och bara tänka på vad vi har nu. Det jag älskar och det som ger mig viljan till att ens gå upp på morgonen. Marcus är mitt allt och så ska det vara länge om jag får bestämma. Vi har tre år på nacken snart och det räcker inte om jag får bestämma. Vi har vårt nu. That´s the real life. And I´m living it!
Lots of love<3
Känner en känsla av saknad i kroppen. Mestadels efter Marcus. det är skrämmande egentligen det där med saknad. Han åkte fan igår, iof tidigt men endå och det känns redan som han varit borta alldeles för länge. Men det värsta är dock att man verkligen märker hur beroende man faktiskt kan vara av en person. Och det skrämmer mig. Jag känner mig verklgen halv när jag inte är med honom, som om en del av mig fattas. Men tänk då om han en dag inte är vid min sida, om det inte är vi, vad gör jag då liksom?
Jag klarar knappt av tanken, och det gör ont att faktiskt inse att jag är beroende av honom för att må bra. Man ska inte fästa sig för mycket för någon, det vet jag. Man blir bara sårad islutändan endå.
Men jag vill helst se bort från det faktumet och bara tänka på vad vi har nu. Det jag älskar och det som ger mig viljan till att ens gå upp på morgonen. Marcus är mitt allt och så ska det vara länge om jag får bestämma. Vi har tre år på nacken snart och det räcker inte om jag får bestämma. Vi har vårt nu. That´s the real life. And I´m living it!
Lots of love<3
Kommentarer
Trackback