Handikappad
Ja det är så jag känner mig just nu. Min andra hälft fattas och det börjar märkas nu. Jag lever som ett pluggande kolli i en halftstökig (nä inte så stökig endå), mörk lägenhet. Bryr mig inte om att bädda sängen eller dra upp persiennerna på morgonen. Pluggar större delen av dagen och resten vill jag helst bara sova på.
Jag saknar hans doft, hans röst och hans närhet. Hans humor och hans förmåga att få mig att må bra.
Vad gör man liksom? Det är fyra dagar kvar till han kommer hem.
"Det är ju bra att sakna varandra"
Jo vist.
SYS
Kommentarer
Trackback