Insidan

Insida? Varför är det så att så mycket inom en kan ställa till med så mycket problem. Utåt sett är det mycket man missar. Hur en människa mår, vad den tänker på? Hur ofta tänker man på hur andra egentligen mår? Typ aldrig.

Det stör mig enormt mycket att jag inte kan låta mig själv slappna av. Jag intalar mig själv att jag klarar saker och ting. Men inerst inne jobbar en röst ständigt för att övertala mig om att inget jag gör är bra nog. Kan man inte bara låta sig själv må bra och vara nöjd med sin insats. Nä. Alltid pminner den där rösten mig om att jag kunde gjort annorlunda, gjort bättre ifrån mig. Jag hatar att ständigt leva i en oro om att jag aldrig kommer att lyckas riktigt bra. Den enda som kan tysta den där rösten för en stund är Marcus. Han vet precis vad han ska säga eller göra för att få rösten på insidan att hålla käft. Men efter ett tag är det som om rösten blir enum. Skiter fullständigt i bekräfteles på att något jag gjort är bra, bara fortsätter övertala mig om att det finns de som gör det bättre än mig. Man kan inte vara perfekt det vet jag ska ni veta. Men om man är uppväxt med en stressande press om att vara bäst så är det något som kommer påverka en för resten av livet, kanske måste man bara lära sig att hantera det. Jag måste lära mig att släppa taget ibland. Ibland kan jag verka som världens lugnaste människa men samtidigt på insidan blåser ett yrväder runt och den inre pulsen blir allt högre. Det är i sådana stunder jag absolut inte vill vara ensam. det ska verkligen bli underbart skönt att träffa Marcus i morgon. Sätta munkavel på plågorösten och njuta av hans ord, hans närhet, hoppas på att lugnet lägger sig. Jag vill ryckas upp nu. Men de kommande två veckorna bådar för förhöjd stress. Men då är jag inte ensam, och det underlättar mycket bara det!

Jag kan inte säga det tillräckligt många gåner. Min pojkvän är mitt ljus i mörkret. Utan honom hade jag nog inte varit hälften den människa jag är idag. Vännerna gör sin del också, tar mig bort från verkligeheten för en stund och låter mig njuta av tillvaron och vardagen, ni är guldvärda, speciellt ni två som står mig närmast<3
Jag har så mycket att vara glad för. Och när jag lär mig hantera mitt inre bättre kommer det gå jättebra för mig.
Jag måste hålla mig på topp.

SYS


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback