Jag ska...
Ta min längtan efter saknade vänner och en undebar pojkvän och hoppa i säng!
Vet att det kommer bli svårt att somna ikväll. Ni tycker säkert jag är jättetöntig nu som tjatar om att jag har så svårt att vara utan min pojkvän. Men det är så det är. Vi har varit tillsammans i tre år (snart), och under den tiden har vi varit ifrån varandra väldigt lite. Vist det är bra att vara ifrnå varandra lite men det är banne mig jobbigt!
Han är här varje gång jag somnar, varje gång jag vaknar. Han stötta mig när jag är nere och plockar upp mig igen. Han får mig att skratta och må bra. Han är verkligen mitt allt, utan att låta som en klysché. Trotts att vi varit tillsammans så länge (3år ÄR faktiskt länge) så känns det bara bättre för varje dag. Visst har vi som alla andra normala par våra gräl och dispyter men mesta dels av tiden så har vi det underbart tillsammans. Vi fnittrar och kelar som vilket nyförälskat par som helst, vi skickar gulliga sms tillvarandra och kan inte hålla händerna ifrån varandra. Jag är verkligen upp över öronen kär i Marcus och det är banne mig inte konstigt att jag saknar honom redan. Han är en del av mig, den bättre delen. Och nog för att jag är halvt nergången som det är så blir det sjutton heller inte bättre av att jag ska vara utan honom en vecka.
Dock gör det mig glad att han ska göra något som han verkligen tycker är jättekul. Han får tid med sina föräldrar och får åka till deras nya gård för förtsa gången. Jag hade ett val att följa med men pga tentan kunde jag inte. Så det är som det är. Vi har i allafall telefonen och jag vet hur underbart det kommer att bli när han kommer hem igen. Dags att börja räkna ner...
SYS
Vet att det kommer bli svårt att somna ikväll. Ni tycker säkert jag är jättetöntig nu som tjatar om att jag har så svårt att vara utan min pojkvän. Men det är så det är. Vi har varit tillsammans i tre år (snart), och under den tiden har vi varit ifrån varandra väldigt lite. Vist det är bra att vara ifrnå varandra lite men det är banne mig jobbigt!
Han är här varje gång jag somnar, varje gång jag vaknar. Han stötta mig när jag är nere och plockar upp mig igen. Han får mig att skratta och må bra. Han är verkligen mitt allt, utan att låta som en klysché. Trotts att vi varit tillsammans så länge (3år ÄR faktiskt länge) så känns det bara bättre för varje dag. Visst har vi som alla andra normala par våra gräl och dispyter men mesta dels av tiden så har vi det underbart tillsammans. Vi fnittrar och kelar som vilket nyförälskat par som helst, vi skickar gulliga sms tillvarandra och kan inte hålla händerna ifrån varandra. Jag är verkligen upp över öronen kär i Marcus och det är banne mig inte konstigt att jag saknar honom redan. Han är en del av mig, den bättre delen. Och nog för att jag är halvt nergången som det är så blir det sjutton heller inte bättre av att jag ska vara utan honom en vecka.
Dock gör det mig glad att han ska göra något som han verkligen tycker är jättekul. Han får tid med sina föräldrar och får åka till deras nya gård för förtsa gången. Jag hade ett val att följa med men pga tentan kunde jag inte. Så det är som det är. Vi har i allafall telefonen och jag vet hur underbart det kommer att bli när han kommer hem igen. Dags att börja räkna ner...
SYS
Kommentarer
Trackback